Introduktion
|
Steg 1 |
Steg 2 |
Råttorna behöver bekanta sig med varandras lukt för att lära känna varandra. Råttor kan utläsa information, främst från varandras urin. Med en enkel sniffning kan en råtta ta reda på; hur dominant en annan råtta är, hur de mår, vilken typ av mat de äter, var de har varit och så vidare. I denna fas är det mycket sniffande, både av urinspår och råttorna sinsemellan. Till en början är stressnivån relativt låg och råttorna är nyfikna på varandra, detta går dock snabbt över till nästa steg.
|
Det är i det här steget råttorna upprättar grupphierarkin, vilket är mycket viktigt eftersom deras plats i flocken definierar vilka de är, vilka förmåner de går och hur de agerar runt varandra. De försöker med andra ord upprätta regler sinsemellan att leva efter. Tyvärr inkluderar detta steg ofta slagsmål eller motstånd, med råttor som försöker tvinga andra att underkasta sig eller fastställa vem som är starkast. Det här steget är det som genererar i högst stressnivå för råttorna, och därför ett steg som bör hållas så kort som möjligt.
Olika introduktionsmetoder går ut på att antingen sänka den dagliga stressen i detta steg, men generellt då få det att pågå längre, eller påskynda detta steg vid en hög stressnivå men att minska den totala stress som råttorna utsätts för på lång sikt. |
Steg 3Det är i det här steget gruppen börjar fungera, i allmänhet bryter väldigt få slagsmål ut men det finns en viss spänning. Bråk kan uppstå om någon går utanför de regler som i steg 2 etablerats, dock är dessa bråk inte långvariga och brukar oftast endast ses som en påminnelse råttorna emellan. Du kommer normalt sett att märka att råttorna ofta sover tillsammans, generellt sett brukar de dela upp sig i sina tidigare grupper, nya råttor tillsammans med varandra och gamla råttor tillsammans, eller alla tillsammans i blandade högar. Råttorna börjar vänja sig vid den nya situationen och faller på plats i sina roller, de lär sig även att kommunicera på samma sätt. Steg 3 är betydligt mindre stressande för råttorna än steg 2, men alla råttor kommer fortfarande att ha förhöjda stressnivåer även i detta steg.
|
Steg 4Det är här gruppen äntligen blir en riktig familj, hela buren kommer att börja fungera bättre och råttorna kommer att få självförtroende nog att röra sig fritt mellan en sovhög till en annan. Du kommer i det här steget märka att specifika vänskaper bildas, som kan vara mellan råttor som redan innan kände varandra, eller vänskap mellan två råttor som tidigare varit okända för varandra.
Det här tillståndet fortsätter normalt utan komplikationer tills något annat problem gör att hierarkin störs, det kan vara sjukdom, en burkompis som går bort eller liknande. Men till dess är gruppen välfungerande och stabil i sin grund och råttorna lever efter samma regler och har tydlig hierarki i gruppen. |
Skillnader mellan honor och hanar
i introduktionsprocessen
Honor och hanar reagerar ofta helt olika i introduktionssituationer. Hanar är mer fokuserade på att fastställa sin hierarkiposition. Detta härstammar från råttorna i det vilda, där dominans och position i hierarkin är en mycket viktig del vid introduktioner då det säkerställer individens möjlighet att få föra vidare sina gener. Genom att känna till detta är det lättare för oss att förstå deras beteende.
Honor har inte samma fokus på hierarkin som hanar har, utan här är det istället personligheter råttorna emellan som har en mer betydande roll.
Den här skillnaden innebär generellt sett att honor kommer att etablera sin dominans i någon grad och kommer att göra detta på ett relativt konsekvent sätt i de flesta fall. Honor tenderar att vara mjukare vid introduktioner, självklart finns undantag, men de kan även vara mer oförutsägbara då det snarare är en fråga om huruvida de gillar eller ogillar varandra, än att reda ut vem som ska bestämma. Fördelen med att introducera honor är att du kan vara mer flexibel i ditt val av introduktionsmetod, och ibland är det nödvändigt att välja ett annat tillvägagångssätt. Medan det med hanar är allra bäst att fokusera på att de kan göra upp hierarkin så snabbt som möjligt.
Honor har inte samma fokus på hierarkin som hanar har, utan här är det istället personligheter råttorna emellan som har en mer betydande roll.
Den här skillnaden innebär generellt sett att honor kommer att etablera sin dominans i någon grad och kommer att göra detta på ett relativt konsekvent sätt i de flesta fall. Honor tenderar att vara mjukare vid introduktioner, självklart finns undantag, men de kan även vara mer oförutsägbara då det snarare är en fråga om huruvida de gillar eller ogillar varandra, än att reda ut vem som ska bestämma. Fördelen med att introducera honor är att du kan vara mer flexibel i ditt val av introduktionsmetod, och ibland är det nödvändigt att välja ett annat tillvägagångssätt. Medan det med hanar är allra bäst att fokusera på att de kan göra upp hierarkin så snabbt som möjligt.
Introduktionsmetod
tråklådemetoden/tråkbursmetoden
Det finns olika metoder för att introducera dina råttor med varandra och det allra viktigaste är att på alla möjliga sätt minska tiden som råttorna utsätts för stress. Jag personligen tycker att tråklådemetoden är den mest effektiva då det är en bred metod som fungerar för de allra flesta råttorna samt att råttorna utsätts för stress under kortast möjliga tid under introduktionen. Detta är även den metod jag oftast använder själv när jag introducerar råttor till varandra. Dock är det väldigt viktigt att anpassa introduktionsmetoden efter de råttor du har. Tråkbursmetoden fungerar inte för alla råttor.
Hur går det till? |
Varför? |
Metoden innebär att man börjar introduktionen på ett mindre neutralt utrymme, exempelvis ett köksbord. Om du känner dina råttor väl och har haft introduktion med dem tidigare, kan första steget vara att direkt flytta råttorna till en tom mindre bur, som en transportbur eller liknande, att föredra är en så liten yta som möjligt, råttorna ska såklart kunna röra sig, men inte vara långt ifrån varandra utan nästan nudda varandra hela tiden. Burstorleken och inredning ökas på i etapper när råttorna verkar lugna och avslappnade i varje steg, detta tills råttorna är nöjda tillsammans i ett stort utrymme. Till en början ska buren vara helt tom, förutom bottenströ. När man väl har släppt ihop råttorna och påbörjat introduktionen är det viktigt att inte separera dem från varandra, förutom om blodvite uppstår, då måste man såklart ingripa och sära på dem.
FördelarDet är en intensiv form av introduktion men fungerar generellt snabbare än någon annan metod. Det tycks fungera särskilt bra med hanar samt de som är hierarkidrivna. Metoden fungerar bra i de flesta situationer och är en bra utgångspunkt vid introduktioner.
|
Ett mindre utrymme innebär mindre yta för en råtta att kontrollera och försvara, vilket leder till minskad dominans. Den mindre ytan innebär också att råttorna inte kan undvika varandra, vilket leder till att de reder ut hierarkitvister snabbare. Ett litet utrymme innebär också mindre yta att kunna springa iväg, vilket minskar risken för skador då de flesta introduktionsskadorna uppstår när en råtta springer iväg från en konfrontation och blir fasthållen. Råttorna tillåts och uppmuntras att lösa konflikter så snabbt som möjligt för att snabbare kunna fungera som grupp samt att metoden minskar den tid råttorna utsätts för stress vid introduktionsprocessen.
NackdelarMetoden kan fungera sämre när det gäller råttor som är mycket aggressiva och territoriella, som kan orsaka skador på andra under introduktioner eller där du har en äldre, svagare råtta som introduceras till andra hårdhäntare råttor. Metoden kan också vara svår att använda om du har en grupp råttor som aktivt undviker konfrontationer men samtidigt inte är redo att komma överens, här leder metoden till ett permanent dödläge. I vissa fall kan en råtta som varit ensam en tid och förlorat förmågan att kommunicera också ha det svårt i den här metoden.
I ovan situationer är det nödvändigt att anpassa tillvägagångssättet. |
Tips och råd
Se till att du strömatar råttorna vid denna introduceringsmetod, detta då det hjälper råttorna att röra sig tillsammans samt att man undviker eventuell dominans över maten. Beroende på hur lång tid introduktionen tar, undvik att släppa ut råttorna ur buren, särskilt på en större yta, kortare stunder av utetid i ett litet neutralt utrymme fungerar bra vid längre introduktioner. Använd inte slutna utrymmen såsom exempelvis hus och undvik rör till dess att råttorna är i sin stora bur och är stabila tillsammans. Om råttorna känner sig trängda kan det leda till överdriven defensivitet eller till och med otäcka slagsmål.
Om svårigheter uppstår redan i det första steget kan du testa att flytta transportburen till något som luktar helt nytt, till bilen, utomhus, förutsatt att det är varmt, eller till och med till någon vän. Det kan även räcka med att gå runt med transportburen en stund hemma. Detta kan distrahera dem och uppmuntra dem att knyta an till varandra då de finner trygghet i varandra när det känns lite ovant och läskigt. I en del fall fungerar det inte för råttorna att börja på en netural yta, då kan det vara bättre att direkt sätta dem tillsammans i en liten bur.
Om svårigheter uppstår redan i det första steget kan du testa att flytta transportburen till något som luktar helt nytt, till bilen, utomhus, förutsatt att det är varmt, eller till och med till någon vän. Det kan även räcka med att gå runt med transportburen en stund hemma. Detta kan distrahera dem och uppmuntra dem att knyta an till varandra då de finner trygghet i varandra när det känns lite ovant och läskigt. I en del fall fungerar det inte för råttorna att börja på en netural yta, då kan det vara bättre att direkt sätta dem tillsammans i en liten bur.
http://www.isamurats.co.uk/the-carrier-method.html